#30 Konsten att skriva sig ur sin sorg

Scenario: Hur du kan sörja och må bättre genom att skriva av dig.

Källa: http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?td=9/2/2013&tem=5&art=310&und=28

----

Konsten att skriva sig ur sin sorg

Det vi inte uttrycker eller bearbetar gör oss sjuka. Därför är det viktigt att tala om oförrätter och svek och att tillåta oss att sörja det vi mist, om det så är arbete, hälsa, kärlek, en nära anhörig eller meningen med livet. Att samtala med sina medmänniskor är viktigt, men ibland räcker inte vardagsspråket till.

Genom att formulera oss i dikter öppnar vi upp för ett symbol- och bildspråk och en kommunikation med vårt undermedvetna. Poesiterapi öppnar på ett kärleksfullt sätt upp för förändring och överraskningar och vi lär oss att lyssna in våra önskningar och vår djupaste längtan efter mening i våra liv. Det är inte bara orden, utan också musikaliteten i dikterna, som fungerar läkande. Vid sjukdom, sorg och psykisk ohälsa är det av största vikt med kommunikation. Både att kunna formulera för sig själv och samtala med medmänniskor om det man mist. Men hur ska man kunna kommunicera och hitta en mening, när sorgen och smärtan förlamar? En vinterdag åker jag till Skälderviken, i nordvästra Skåne, för att träffa Elna-Birgitta Lithner som är poesiterapeut och sorgeterapuet. Hon har arbetat med såväl skolungdomar, som skrivit sig ur sina problem, som traumatiserade flyktingar som undertryckt sin djupa, förlamande sorg. Elna-Birgittas hus ligger granne med havet, som sedan en tid tillbaka stelnat i sin framfart. Isen ligger blågrå och bräcklig en bit ut från den diffusa strandkanten, som man bara kan gissa sig till. Ett vitt mjukt täcke av snö har bäddat in sanddynerna. Elna-Birgitta står vid spisen där det ångar från grytorna. Hon hänvisar mig till köksbordet där jag slår mig ner, medan hon rör färdigt och smakar av samtidigt som hon reciterar några rader ur en dikt hon skrivit som heter ”Att våga”: att våga lossna lämna det välkända att våga förlora sitt jag att våga virvla i vinden ett tag som ett löv en höstklar dag att vinna sitt sanna jag Elna-Birgitta lägger ifrån sig sleven och kommer bort till bordet.- Det handlar om att våga förändras. Att virvla som ett löv kan vara härligt, men också förskräckande. För man har inget fäste, varken uppe eller nere. När vi formulerar vad vi känner och tycker blir vi själva klarare. Att sätta sina tankar och känslor på pränt är ett första litet steg mot förändring och kan ge en gnutta tröst i en situation som känns hopplös. Då kan vi också senare gå tillbaka och minnas hur det var och dra lärdom av det. - Hela livet handlar om ord, säger Elna-Birgitta. Språkfilosofen Wittgenstein menar att vårt språkbruk bestämmer hur stor eller hur liten vår värld kommer att bli. Våra ord kan öppna eller stänga vårt eget och andras liv. Själv har Elna-Birgitta skrivit dikter i närmare 40 år. Poesin har alltid varit viktig. Det var efter hennes andra barns födelse, när hon var i 30-årsåldern, som hon började skriva regelbundet. Hon publicerades så småningom och var ute och läste dikter på olika kulturaftnar. Det var när någon frågade om hon använde sig av sina dikter i sin undervisning som hon insåg att ”det var ju en bra idé”. På den tiden arbetade Elna-Birgitta som lärare i svenska och engelska på gymnasiet. Hon brukade inleda lektionerna med några minuters avslappning till barockmusik för att eleverna skulle landa i sig själva och känna trygghet, glädje och lugn, ”så att kunskaperna skulle fastna bättre”. Nu lade hon helt enkelt till en dikt i avslappningsmomentet. - Jag stod rätt nära mina elever och visste när det strulade, säger Elna-Birgitta. Det kunde handla om kärleksaffärer och problem i skolan eller hemma. Efter hon läst dikten ställde hon frågor om hur det känts och var i kroppen det kändes. I magen, huvudet, fötterna? Eleverna fick därefter skriva ner små dikter om sina upplevelser. I det så kallade alfatillståndet, mellan dröm och vaka, som eleverna befann sig i när de tog emot dikten, ökar kreativiteten. Genom dikternas bilder och symboler får var och en kontakt med sitt inre och utvecklar sin intuition och kognitiva förmåga. Och i själva skrivandet utvecklas både kreativitet och tänkande ytterligare. När Elna-Birgitta själv gick i gymnasiet hade hon fascinerats av romantikens allkonstverk där de olika konstarterna ord, bild, musik och rörelse stödde varandra. Och det är något av detta som sker i poesin, menar hon. Från att ha varit en glädjefylld del av hennes fritid blev lyriken nu en del av hennes arbete som lärare. Det gjorde hennes liv helt.- Då såg jag allting från ett annat håll. Jag märkte att all sorg och all smärta, för det har funnits väldigt mycket sånt i mitt liv, den kan man använda. Så du förstår mer, blir mer och skickliggörs till att bli ett stöd även för andra. Det är mycket tankar bakom dikter, men de sätter också i gång något i kroppen, menar Elna-Birgitta. - Dikter består av få ord som får en rymd omkring sig. Om dikten läses högt får varje ord sitt utrymme i tystnaden. Den utvidgar rummet in i oändligheten och tiden in i evigheten. Bara det är poesi, tänker jag. Elna-Birgitta gör en kort paus.- Andhämtningen blir lugnare och hela kroppen når vila. Poesi är ett utmärkt antistressmedel, säger hon sedan. Från att ha varit en glädjefylld Elna-Birgitta ser hur sökandet efter mening, sanning och kärlek skapar stress. - När jag jobbar med människor i stress så kan jag se att det rör sig om många stressorer. Vi utsätts för höga ljud, det är kemiska substanser i maten, det är jobbigt med relationer, det är social stress och informationsstress. Men framför allt tror jag att det är meningsstress. Nutidsmänniskans tillvaro är splittrad men hon längtar efter mål och mening och prövar olika saker för att få en känsla av sammanhang. Man kan dricka sig till helhet, man kan använda droger, man kan arbeta, ha familj, gå i kyrkan. För många finns det inte ork, mod eller tillfälle för djupare samtal. Vardagsspråket trivialiserar livsproblemen. - Det är här poesins språk behövs för att ge öppenhet och frihet att färdas inåt. Poesiterapi är ett kärleksfullt, lekfullt förhållningssätt där man varsamt men målmedvetet söker sig in i sitt liv för att finna meningen. Den amerikanske professorn i psykologi, James W. Pennebaker, har forskat i expressivt skrivande. Under tio års tid har han tittat närmare på hur människor kan skriva sig ur livskriser. Pennebaker har sett klara samband mellan sjukdom och förträngda upplevelser och han har konstaterat att möjligheten att skriva öppet om sina erfarenheter ger förbättrad hälsa. Om man är öppen om sina erfarenheter kan kroppen också läka. Pennebaker har sett hur immunförsvaret på kort tid fått ny kraft hos skrivare och hur allergier och reumatism nästan försvunnit helt. Elna-Birgitta träffade Pennebaker förra året när han föreläste på psykologiska institutionen i Lund. - Han gratulerade mig till det poesikoncept jag skapat och önskade mig lycka till. Han trodde att jag skulle kunna få ännu bättre resultat.Elna-Birgitta dukar fram tallrikar och ställer fram de väldoftande grytorna. Medan vi förser oss med vegetariska färgglada rätter berättar hon lite om hur hon arbetar, oftast i grupp, med poesiterapi. En sammankomst börjar ofta med kroppslig, muskulär, avspänning, följt av den mentala, då Elna-Birgitta läser en dikt till musik. Hon ber var och en att bevara sina tankar och bilder och bli medveten om vilken del av kroppen som aktiveras. Därefter får deltagarna skriva ner sina ord. Ibland skriver de en gruppdikt, som de läser högt i kör, ibland med soloröster. Ofta följs detta av samtal. Det kan till exempel handla om kärleken i det egna livet, om kärlek varit temat för dagens diktskrivande. Den fysiska avspänningen är viktig, men det är den mentala avspänningen som är viktigast för en förändring, menar Elna-Birgitta.Efter en utbildning i psykoterapi har Elna-Birgitta utbildat sig i sorgeterapi hos Elisabet Kubler-Ross. Som sorgeterapeut har hon märkt att det kan ge mer läkning att använda vad hon kallar livsberättelser, än att enbart fokusera på den aktuella sorgen. - Jag ser livsberättelsen som ett hus, där de olika livsdikterna, om våra olika livsåldrar, blir fönster och dörrar - situationer som öppnar för nya helande tolkningar. Elna-Birgitta talar med lugn och mjuk röst, lite trösterik.Genom köksfönstret ser vi hur solen sakta sjunker över det frusna landskapet. - Den stelfrusna jorden mjuknar inte på en gång, säger Elna-Birgitta. Likadant är det hos oss människor. Kropp och sinne har stelnat för att skydda det ömtåliga. Det tar tid att lägga ner sina försvar. Men dikter talar till känslan och kan plötsligt nå in i ett hjärta, som låst in tårarna, och släppa fram gråtens förlösande verkan. När en ny sorg lagras på en tidigare obearbetad sorg blir det svårt att gå vidare. Vi går lättare vilse i oss själva och följden blir stress, depression eller rentav fysisk eller psykisk sjukdom.- Därför tror jag att det är viktigt att du sörjer ut och tar varje sorg och avsked för sig. När människor dör i naturkatastrofer och olyckor, verkar det ju som ett mindre problem att man ska lämna ett hus, men det kan också vara en sorg, menar Elna-Birgitta. Hon associerar åt många olika håll, ger sig emellanåt ut på långa avvikelser från ämnet vi börjat med, men hittar tillbaka i slutänden och knyter ihop. Rätt vad det är reser hon sig för att hämta en dikt som hon skrivit till sin man någon dag tidigare, den har hon satt på kylskåpet.- Vi talar om sorgearbete men det finns kärleksarbete också. Människor som sticker ifrån varandra tycker inte om när det blir jobbigt, men kärlek är förfärligt jobbigt. Rent fysiskt blir man trött. Eftersom jag tycker att kärlek är viktigt och är något jag vill ska finnas i mitt liv, då måste jag satsa hela mig i det. Elna-Birgitta träffade sin man Lars när hon var 20 år, berättar hon. De har levt tillsammans i över 40 år och är fortfarande kära. Hennes flickaktiga utseende förstärks i leendet som följer. Det långa blonda håret hänger ner på en blommig blus. Hon tror att det är olikheterna som ger spänning och förenar. Hennes man har sinne för matematik och det mätbara och själv är hon ”en svävande språkmänniska”. Så återkommer vi till sorgen. Sorgearbete tar ju lång tid. En del vill hålla kvar sorgen. Birgitta berättar om en nära anhörig vars dotter tagit sitt liv. - Mamman är rädd att bilden av dottern ska blekna när sorgen försvinner och hon går in i det vanliga livet. Så hon säger att hon hellre vill ha smärtan och sorgen och känna att dottern finns nära. Det finns så många strategier. Det är ju också en mäktig väg. Kanske inte att hålla kvar sorgen i oändlighet men att våga gå in i den. Skymningen har lagt sig, både ute och inne. Köket lyses nu upp enbart av två brinnande stearinljus. Jag frågar Elna-Birgitta hur viktigt hon tror att det är att vi delar med oss av det vi skriver. - Det behöver du inte göra. Enligt Pennebaker spelar det inte någon roll. Men själv har jag både i mitt eget liv och i mitt arbete med grupper märkt att man når en djupare läkedom när smärtan delas med andra. Elna-Birgitta berättar om en kvinna som hade mist sin mamma. De hade haft en jobbig relation men kvinnan nändes inte säga något negativt.- Det gör man inte om sin mor, särskilt inte om hon är död, säger Elna-Birgitta med ett litet skratt. Rådet från Elna-Birgitta löd: ”Gå nu hem och skriv till din mor, skriv allt du tycker är bra och allt du tycker är dåligt, bara dra upp det!” - Du kan ju bränna brevet om du vill, men man hittar ofta positiva saker när man vågar titta. Elna-Birgitta hoppas att poesiterapi ska göra människor modiga, så de vågar se både det mörka och det ljusa.- Förr i världen hade man inga terapeuter, men man hade sagor. Och sagorna var lite av detta. Man hade roligt samtidigt som man lärde sig lite om människors skuggsida. Att det finns någonting ont, någonting mörkt, men du kan komma ut på andra sidan om du är modig och inte sviker. En del dikter är nästan som små sagor som innehåller prosastycken och berättelser. Men i dikten finns också ett musikaliskt element som Elna-Birgitta tror är läkande.- I orden finns klang och rytm. Den där diktremsan kan gunga i en och öppna någon liten port.