#52 Trippen som förändrade mig och beviljade mig möta Gud

Scenario: Orrecrist berättar om Trippen och mötet med Gud och förändringen efter.

Källa: https://www.flashback.org/t3145055

----

Testa inte detta hemma ifall ni inte har stor kunskap om psykadelika eller ett klokare förstånd än mig.

Tankar.

Hur långt kan man gå? Hur långt kan man komma? Finns det någon sanning som är dold för oss i hallucinogenerna som jag inte nått ännu? Vad händer om man blandar ditt med datt?

Jag ville åt dessa svar, där jag ville söka efter svaren på egen hand, i mitt inre. Jag hade länge planerat en mega tripp. Åren går men tajmingen hade inte känts rätt, hade argumenterat med mig själv fram och tillbaka vad jag skulle ta, hur mycket jag skulle ta, hur jag skulle ta det och när jag skulle ta det. Jag hade tagit galna trippar förut med väldigt positiv utgång där jag många gånger blivit väldigt omskakad och aldrig riktigt blivit mig själv igen, trippar kan förändra ens liv och öka ens perspektiv och ändra din livsåskådning. Kanske var det just därför jag sedan min första tripp, för en herrans massa år sedan, haft en inre längtan och nyfikenhet i mig, som aldrig riktigt tyckts gått över och under åren har jag grubblat hur långt man kan ta det. Hade jag inte tagit tillräckligt dom andra gångerna? Eller hade jag tagit tillräckligt och fått mina slutgiltiga svar? Hade jag redan träffat Gud så som han skall uppfattas, utan att jag själv uppfattat det? Eller hade åren fått mig att glömma och bara lämnat vaga minnen kvar över händelserna. Min fascination och undran över livet, universum och dess mysterium hade inte direkt stillats efter alla trippar, det var snarare tvärtom. Visst hade jag trippat dom senaste åren men det hade varit under kontrollerade former med normala doser utan varken ego död eller större ego splittring, jag hade hållit mig till nivå 3 under nästan 4 år. Men en längtan kan slå undan förnuftet och en saknad kan vinna över alla tvivel och för att få uppleva paradisets eviga ljus krävs ibland ett galet sinne. Med andra ord, denna dag var oundviklig.

Jag hade valt bort DMT för tillfället då jag var ute efter ett längre rus, visst kändes det lockande att både injicera DMT samt blanda DMT med andra substanser, jag hade inte släppt tanken, men så länge tänkte jag välja en annan väg, DMT´s lillebror, DPT. Förutom att det är en av min absoluta favorit tryptamin så har den också många likheter med DMT, den kallas inte DMT´s lillebror för inte, det är en extrem hallucinogen och många kan inte se skillnad på closed eye visuals dessa tryptaminer emellan. Har också läst att man kan komma lika långt och träffa samma entiteter på DPT som på DMT, det handlar bara om rätt dosering och en stor portion mod så varför inte undersöka saken vidare? Däremot har DPT ungefär 25 gånger längre rustid än DMT, så den mest hårdhudade hinner tveklöst skakas om.

Något som också kändes otroligt lockande var att blanda DPT med en annan tryptamin som jag är väldigt förtjust i, 4-aco-DMT, dom är väldigt kompatibla med varandra, jag hade gjort det förut och det är magiskt.

Att injicera en tryptamin sägs vara extremt i sig, så varför inte ta tryptamin jungfrusilen med just dessa två.

En annan tanke som länge förföljt mig är att blanda svamp med DPT. Svamp och 4-aco-dmt har ett relativt liknande rus, många har rapporterat att dom inte skulle känna skillnad dessa två emellan i ett blindtest, jag skulle personligen säga att 4-aco-dmt är mera färgsprakande och mera stimulerande, men då om man tar det genom näsan. Att ta det iv måste ju hursomhelst vara starkare. Jag hade efter noga övervägande bestämt mig för en extrem dos svamp först, sen på något sätt injicera DPT plus 4-aco-dmt i samma spruta, jag ville inte gå ifrån tryptaminer då dom känns relativt säkra fysiskt samt att jag fått ut absolut mest av dessa substanser. Ville inte heller blanda in flera olika tryptaminer, andra hallucinogener eller dissociativa substanser ifall det kunde tappa skärpan i ruset.

Inte heller ville jag ta mdma i kombination, som en sjuk hippietripp, dels känns det knappast säkert, dels så behöver man inte mdma vid en perfekt blandning av tryptaminer, man kommer uppleva en slutgiltig eufori ändå. Ville inte sumpa denna chans som inte inträffar så ofta, så svamp plus en rejäl sil kändes som det självklara valet.

Jag hade läst på väldigt tillförlitliga ställen om substansernas olika maxgränser vid olika intagningssätt, blandningarna dessa emellan, eventuella dödsfall eller annat otrevligt som kan inträffa vid höga doser och diskuterat saken med några psykonauter som jag litade på, så resultatet blev följande:

Substans: Dipropyltryptamin (DPT), 4-aco-DMT och Svamp Ringslätskivling.

Dos: 170mg DPT, 60mg 4-aco-DMT, 25g svamp.

intagningssätt: Intravenöst, svampen togs oralt.

Rustid: 4 timmar plus.

Set & setting.

Rigorösa förberedelser var mitt signum. Jag och min sitter hade valt datum flera veckor i förväg för dagen D. Min sitter däremot hade jag smort medhårs i ungefär fyra år, vi hade känt varandra längre än så men det var fyra år sedan han började få upp intresset för psykadelika och jag hjälpte han självklart på traven med att stärka hans nya intresse. Vi hade tagit några trippar ihop men han hade än så länge nöjt sig med normala trippar. Han var läkare till yrket så han kändes som den optimala sittern, fattades bara att han var psykolog också, så han kunde guida mig rätt efteråt, men man kunde inte få allt, det var inte heller den mentala delen jag var nervös över egentligen utan den fysiska.

Vi hade valt en lördag kväll, mest för att det kändes klokt att ha en ledig dag efter man trippat, vi hade även kopplat ur ringklocka. Jag var utvilad och hade ätit en lätt frukost enbart. Hade gått som i ett töcken hela dagen i väntan på att klockan skulle slå sju. Dagen kändes som en blandning mellan att skriva en viktig tenta och att julafton skulle infinna sig, alltså både nervositet och längtan på samma gång.

Jag kände mig redo och fokuserad, jag hade fått ner vilopulsen till runt 40 slag i minuten till följd av mycket löpträning senaste tiden. DPT är en riktig pulshöjare så det kändes självklart att försöka minimera detta så mycket jag kunde. Hade också försökt meditera utan större framgång, istället hade jag yogat extra mycket för att komma i rätt mindset.

Klockan var närmare åtta, jag och sittern satt och småpratade och jag var redo att inta den ohyggliga mängd svamp i ett första steg. Sitterna hade placerat en venkateter i Vena Cephalica på ovansidan av min vänstra hand, detta på grund av två saker, dels var det betydligt lättare att få in tryptaminerna den vägen under stark påverkan av svamp, dels för eventuella missöden och trippen av någon anledning var tvungen att avbrytas, kramper, extrem takykardi (snabb puls), extrem hypertoni (högt blodtryck) eller psykos. Till detta hade vi Stesolid injektionsvätska samt en egen blandning av nermalt Iktorivil i redan färdiga sprutor som alltså bara kopplas i venkatetern och sprutas in, att sticka någon under exempelvis psykos brukar ske muskulärt vilket såklart är förståeligt, jag kände att jag inte ville bli stucken under påverkan samt att intravenöst skulle ge effekt betydligt snabbare i båda situationerna. Jag hade också en pulsklocka placerad på motsvarande handled, jag kände mig lite grann som en försökskanin, däremot kände jag att jag var i trygga händer, sittern utstrålar lugn men trots våra förberedelser kunde experimentet möta en del svårigheter.

Det första var att vilja få i sig en hiskelig mängd droger rakt in i blodet under redan stark påverkan, hur mycket man än vill något nykter betyder det inte att handlingarna blir som man tänkt sig, svamp har en tendens att bryta det rationella mönstret ganska grovt, så det gällde att ta resterande tryptaminer i rätt tid, inte för sent och inte för tidigt. För sent kunde innebära vissa svårigheter för min sitter att övertala mig till vad jag egentligen ville, dom flesta normala människor är mer än nöjda med 25g svamp, dock är det knappast något roligt stadium att befinna sig i, tro mig, jag hade testat 25g svamp förut, det är mycket mycket svårhanterligt. För tidigt ville jag inte heller ha det då jag ville att dom skulle interagera med varandra.

För det andra så ligger man inte direkt stilla på mina valda substanser och mängder, jag hade en gång filmat när jag tagit 200mg DPT plus 100mg 4-aco-DMT nasalt och det är en väldigt skakig resa, man beter sig som en läckande centrifug i sängen, svettas och uppför sig som en besatt, som att ett väsen tagit över ens kropp. Detta i sig kunde ju få den mest erfarna sittern att känna viss tvekan och sen att få in sprutan i handen på någon som verkar ha fått epilepsi måste vara svårt nog för den ovane, vi hade därför valt att sätta kanylen i handen och inte i armvecket.

För det tredje var att hålla sig vid liv, jag var inte jättenervös för den kommande stunden även om pulsen hade ökat en aning så hade jag betydligt högre krav än honom på att avbryta trippen, men det är klart han är ju trots allt läkare.

Hur jag ens fått med honom på detta känns ibland som ett under, om vi leker med tanken att jag skulle avlida, hur fan skulle han förklara detta? Skulle han mista jobbet? Förmodligen. Däremot är bensodiazepiner riktiga trippdödare och skulle få tillbaka mig på nolltid, dom valda var även väldigt muskelavslappnande så jag kände mig trygg, men känslan av tragikkomik satt kvar. Jag hade stor respekt för hallucinogener.

Jag hade också varit helt nykter under flera månader för största möjliga effekt av både hallucinogenerna och alternativt bensodiazepinérna.

Jag hade bytt från klassisk musik, som jag först trodde skulle få mig i rätt mindset, till musik jag kände igen och trivdes med i vardagliga sammanhang, allt för att vara så jordnära som möjligt in i det sista och undvika en snedtripp. Det kändes bra, vi kör sa jag till min alldeles egna husdoktor, han gjorde lite tester på mig mest för sakens skull. Du verkar vara redo sa han så kör när du känner för det. Hur redo man nu kan bli i denna prekära situation. Sätter mobilen på ljudlöst läge och lägger upp den i en hylla, låser ytterdörren och drar ner persiennerna i mitt sovrum där sängen senare skulle fungera som min trippkuvös.

Intag.

Jag svalde först 200 gram färsk svamp, som i torkat tillstånd motsvarar ungefär 20 gram, sedan svalde jag ytterligare 5 gram torkad svamp, alltihopa med hjälp av vatten och yoghurt. Jag skippade extraheringen med citron samt att göra tee på dom, vilket annars brukar resultera i en starkare samt snabbare upptag. Jag hade inte bråttom och med min valda mängd spelade det ingen roll, det skulle ge extrem effekt ändå, samt att färsk svamp är starkare än torkad då det också innehåller det hallucionogena ämnet psilocin, vilket oxiderar vid torkning. Jag hade en naturligt hög tolerans mot psilocybin som ibland hade krävt dubbla dosen gentemot andra, så denna gång skulle jag inte bli besviken. Men med det sagt, så kanske inte svampen skulle ha någon betydelse alls i det stora hela, exempelvis hade jag avrått mig själv ifrån att skippa cannabisen då jag hade svårt att tro att den skulle ha någon inverkan i det långa loppet, snarare tvärt om och göra mig ängslig i onödan inför resan, svamp däremot är ju betydligt kraftfullare så att lägga den som en grund kändes tilltalande.

Klockan visade 20.10 när min kulinariska kvällsmåltid var avslutad och det hade gått över förväntan, har aldrig ogillat att äta svamp, känns bara naturligt och väldigt hippie.

Lugn musik spelades i bakgrunden och som i en ömsesidig överenskommelse pratade jag och sittern inte speciellt mycket med varandra längre. Det spreds ett allvar i rummet där vi befann oss med en hel del tända ljus och rökelse som skulle lugna, jag försökte enbart behålla mitt lugn och fokusen uppe.

Min kropp brukade ta tid på sig att ta upp svampen men jag förundrades över hur snabbt det tycktes gå denna gång, kanske var det så länge sedan jag tagit färsk svamp sist att jag glömt hur det var eller så hade jag fastat bättre denna gång, dom första effekterna smög sig på redan efter 20 minuter. Jag började vrida mig i soffan, huden kändes varm och svettig och lustiga tankar börjar dyka upp, rummet kändes sterilt och ljusa färger börjar ge ifrån sig starkare sken än vanligt, det är också lättare att urskilja konturer runt tavlor och fönster.

En viss tvekan börjar gro i bröstet som det alltid gör vid uppgången på svamp. Svamp har en tendens att vara väldigt ärlig och skoningslös i sin natur. Som att den talar till mig och säger: Jaha är du här igen? Vem tror du att du är? Är du verkligen redo att se det jag har att visa dig? Och knäppen på näsan får mitt ego, som jag hade byggt upp sedan sist, att sakta dra sig tillbaka, man känner sig nästan skyldig att man inte levt efter dess princip och sin mentala ålder sjunker långsamt. Det är ingen lek att ta svamp men samtidigt finns det ingenting som har gett mig så mycket insikt som just svampen. Ge och ta. Ge mig ditt ego så får du visdom tillbaka.

Klockan visar 20.45, över en halvtimma sedan intag, jag tar mig till köket för att få i mig ett glas vatten, jag känner mig illamående och en känsla av att jag håller på att bli sjuk sveper över mig. Jag dricker vattnet med en resorb, som att den skulle hjälpa mig från vägen jag valt. Jag pissar också en sista gång innan avfärd.

21.30, jag börjar sakta tappa sammanhanget i vad fan vi håller på med. Börjar känna mig lätt besvärad över kanylen i handen, som förvisso sitter med dubbel kirurgtejp runt hela handen, men ändå. Jag har svårt att få grepp över tankarna och börjar tycka det är jobbigt med att ha en annan människa i min närhet, oftast trippar jag ensam när det kommer till egoupplösningar. Foliehatten stramar hårdare runt huvudet och jag börjar misstro mitt eget förstånd. Jag får ingen ordning på mina tankar som hela tiden tar andra banor än vad jag är van vid och möter hela tiden nya vägskäl. Nivå tre är passerad och tunga hallucinationer omringar mig, varje detalj i rummet andas med extremt djup, färger och mönster tycks gå in i varandra som en enhet. Till och med musiken börjar kännas avlägsen och främmande. Vi måste köra, jag klarar inte mera säger jag med ostadig röst. Och innan jag tappar förståndet tänker jag.

Händelsehorisonten.

Lägger mig tillrätta i min stora dubbelsäng där det är sparsamt upplyst. Klockan har passerat halv tio när min sitter placerar sprutan i venkatetern och sakta skjuter in lösningen.

Jag försöker hålla ögonen öppna och det sista jag hör är Bob Marleys röst ifrån högtalarna i full färd med att sjunga One love, känns passande på något sätt, samt min sitter som säger, det gick bra allt är inne, lycka till!

1-2 sek. Lösningen är i mitt blodomlopp, sekunderna tycks gå saktare än normalt i väntan på någon form av kick, som en önskan att få en liten bonus i sitt galna experiment.

3-4 sek. Tunga och svalg börjar domna bort och en metallisk smak dyker upp i munnen. Kroppen fylls med värme.

5-10 sek. Med tanke på att jag redan är under stark påverkan så ter sig hela situationen inte riktigt verkligt, men den extrema bodyloaden är på riktigt, min kropp känns så extremt tung att den tillsynes sjunker genom sängen vidare genom golvet och ut i rymden, jag försöker röra mig men utan respons. Pulsen skenar i hög fart och jag får en känsla av deja vu.

11-15 sek. Mentalt börjar jag tappa det fullständigt, känns som jag fått alla psykoser och psykiska sjukdomar samtidigt men det är först efteråt jag fylls med en förståelse för dessa. Jag håller ögonen öppna och samtidigt som världen rasar framför mina ögon så lyser varenda detalj, varje linje och hela rummet upp i hela färgspektrumet, tavlor och fönster andas så tungt att dom inte tycks ha någon botten.

15-30 sek. Det börjar bli intensivt i känsla och fart, kosmos matar mig med sitt skådespel, färger, mönster och symboler som jag sällan skådat. Det är så vackert, så galet vackert, att jag inte kan fokusera på vare sig tankar eller känslor. Jag kan inte längre urskilja vart väggarna och taket börjar eller slutar och hela rummet tycks gå i cirkulära vågor samtidigt känns det som elektriska stötar går genom kroppen.

30-60 sek. Här någonstans löses jag upp och blir ett med universum, mitt kognitiva och emotionella jag är utraderat och jag kan alltså inte längre greppa att det är droger som försatt mig i detta tillstånd, jag är transformerad in i en total ego upplösning där jaget är dött, ingen jord, inga människor, minnen eller tankar existerar i mig. Jag kan bara åka med på denna vansinnesfärd utan bromsar, universum styr mig likt en marionettdocka utan vilja.

Fraktalkosmos.

1 min- 4 tim. Känslan är nu extremt intensiv. Jag kan inte längre avgöra om mina ögon är öppna eller stängda, så att prata om ´open eye visuals´ eller ´close eye visual´ känns lönlöst, däremot skulle jag tro att jag stängt dom vilket brukar vara det normala i detta läge. Hallucinationerna som uppträder framför mig är extremt dynamiska. Geometriska och komplexa mönster växer och formar sig och jag känner dess intelligens och skådar dess estetiska väsen som behagar mig till fullo med sin existens. Tunnlar på tunnlar skapar flera tunnlar ur ingenting av renaste guld och bildar stora avancerade strukturer. Allting pulserar och glittrar och efter varje puls skapas något nytt i tunnlarna, växlar från guld till mosaik i alla dess färger och i olika mönster.

Pyramider byggs upp av grön laser framför mitt synfält med abstrakta symboler i, det är som att dom talar till mig. Titta. Förstå. Tankeläser dom in i min hjärna med sådan mystik och auktoritet att om jag skulle haft en kropp skulle den reagera med en kraftig rysning och min vördnad och respekt är total. Världen ter sig mellan varven helt digital och ibland helt optisk men saknar inte takt och sämja. Ibland känns det som att jag lever inuti ett väldigt hologram där hela världens mystik visas upp. Tiden går inte att begripa, antingen är den pausad eller upplöst. Det går inte att greppa konceptet upp och ner och i min hjärna har en ny dimension uppenbarats. Nät av tid och rum rör sig som vågor i universum samtidigt som alla mina sinnen är upplösta och sammanslagna till ett, där känsla och syn tycker verka i harmoni.

Allting är så obegripligt fascinerande och jag tycks se världen som den verkligen är för första gången.

Vidgade vyer vortex.

Drogerna jag intagit verkar i symbios och jag kan inte urskilja vilken drog som bidrar till vad.

Total trygghet infinner sig. Jag svävar inuti en transparant diamant där det känns som jag enbart består av kärlek. All kärlek. Jag innehåller varenda positiv och ren tanke, alla människors glädje och lyckokänslor befinner sig i min kropp och har fördelats ut lika till varje atom. Det känns som varenda stämningshöjande drog injicerats på en och samma gång i min kropp och att jag ätit flera hundra ecstasy tabletter parallellt som kroppen vibrerar i flera tusen orgasmer samtidigt, men att det ändå inte räcker till för att beskriva känslan. Denna extas är så överväldigande att det inte liknar något annat jag varit med om.

Elektricitet av tillfredställelse skickas gång på gång genom min kropp och detta är tveklöst den kraftfullaste eufori jag någonsin känt, det känns där och då som en miljon gånger starkare än den näst bästa euforibringande upplevelsen jag varit med om, det slår alla kickar jag känt efter att jag injicerat olika droger, alla tyngre candyflipps och hippieflipps jag utsatt mig för samt alla andra psykadeliska experiment där euforin varit central.

Jag befinner mig i epicentrumet av klimax och jag frågar mig gång på gång hur det ens är möjligt för hjärnan att producera fram detta?

Jag har både ramlat ner i kaninhålet, svalt hundra stycken av Morpheus röda piller och färdats till himlakroppen Pandora i Avatar samtidigt som jag satt på mig Frodos ring. Intensiteten i trippen är så extrem att det är i kontext med att injicera amfetamin samtidigt som jag tar 10 bloss DMT med Salvia och hoppar fallskärm undertiden jag trippar på 1500ug syra.

Alla mina tankar jag någonsin tänkt, alla mina handlingar och alla mina misstag jag någonsin gjort och alla mina fördomar jag känt bearbetas in i min själ och förlåts. Och Gud rannsakar och förstår mig. Jag känner skuld men han renar mitt samvete och det känns som den ultimata bikten. Jag är så blottat av alla människor jag någonsin sårat, alla människor jag någonsin träffat och det känns som alla 7 miljarder människor tittar på just mig där jag tycks vara världsalltets mittpunkt. Jag kan inte dölja någonting längre, inte för mig själv och inte för någon annan. Och trots allas olikheter förstår vi varandra och känner en stark medkänsla och samhörighet.

Singulariteten.

Även om allt innan känts helt sinnessjukt och väldigt svårt att beskriva så är det ingenting mot detta. Det skulle vara lättare att beskriva stjärnhimmelen eller färger för en blind men jag ska försöka. Det är väldigt suggestivt att säga att detta var Gud men jag har ju inga belägg för det förutom min egen upplevda upplevelse. Man kan ju också hävda att det är en stark fantasi producerad av min hjärna som ett resultat av det magiska livselixir som jag intagit. Hursomhelst förblir det min största upplevelse hittills och det kännas kanske sorligt för någon som inte fått önskvärd effekt av hallucinogener eller ens testat droger att säga att ett rus skulle vara det ultimata. Men mitt intryck var äkta, oavsett om jag var under påverkan eller inte så hände det ju, och vem kan säga hur ett möte med Gud skall te sig, det kan ju vara väldigt subjektivt. Det ligger även nära till hands att prata om Gud så inte historiens affekt försvinner eller förminskas på något sätt då det är den överlägset starkaste upplevelse jag varit med om, nykter som onykter. Att beskriva den riktiga känslan i ord är omöjligt, det måste upplevas och att skriva detta blir lite grann som att förklara för ett barn vad vuxenvärden egentligen innebär och även om barnet nästan skulle förstå, skulle det vara omöjligt för barnet att förmedla vidare till andra barn vad vuxenpratet handlade om. Ungefär som att våra hjärnor inte är konstruerade eller utvecklade ännu för att förstå alla svar, men hallucinogenerna låter oss för en kort stund skåda något som vi omöjligt kan göra utan dess hjälp.

Jag färdas vidare i detta bisarra spektakel, dom invändiga orgasmerna är ännu lika progressiva och fraktaleldoradot lika dynamiskt. Det känns som jag färdas med extrem G-kraft och inuti mitt bröst pumpar en väldig bas ut sina ljudvågor i mig med fullständig frenesi. Jag kan inte avgöra om jag är död eller levande eller både och samtidigt. Känslorna pendlar mellan en vemodig känsla av tomhet och en känsla av stark samhörighet med resten av kosmos, ett liv efter döden ter sig inte omöjligt och jag har ingen aning om i vilken jag befinner mig.

Determinismen jag hela tiden befunnit mig i förvandlas successivt till en egen vilja, som att befinna sig i en abstrakt lucid dream där jag tycks styra händelseförloppet. Jag är tillbaka i sängen, ser ner på mig själv i tredje person där jag ligger stilla i mörkret och i nästa sekund åker jag berg och dalbana ner till mina förfäder i rakt nerstigande led, först mina föräldrar, sen passerar min vy varenda förfäder jag någonsin haft ända ner till sista Homo sapiens och vidare förbi sista neandertalaren till själva livets gnista och jag får en förståelse för alla människors öden och hur allt egentligen hänger ihop. Jorden, solen och hela solsystemet återgår till den skiva av stoft den engång var och den mörka energin släpper sitt grepp om gravitationen och expansionen vänder och alla galaxer trycks ihop i en enda punkt. Total regression av hela skapelsen spelas upp framför mitt synfält och jag kan enbart känna en tacksamhet och ödmjukhet så stark att tårarna skulle ha runnit längst mina kinder ifall jag hade några.

All materia befinner sig i en punkt lika liten som en elektron. Den lilla elektronen tycks balansera på en osynlig knivsegg där slumpen verkar spela en avgörande roll hur händelseförloppet ska bli, antingen ramlar den ner på ena sidan där det eviga mörkret hägrar eller så ramlar den ner och övergår till skapelse ögonblicket med bigbang som följd. Att vara på randen till skapelsen känns fruktansvärt och ovissheten är total. Då händer det som jag inte trodde kunde hända. Jag är inte speciellt religiös av mig men detta kan inte beskrivas på något annat sätt än antingen kontakt med Gud eller extremt intelligenta och avancerade varelser. En energi och kraft många gånger starkare än mig själv och mitt förstånd uppenbaras, inte bara i punkten utan även runt mig, i mig, ja överallt samtidigt och min kapitulation är fullständig och tillgivenheten ovillkorlig. Jag är inte längre en betraktare utav paradiset utan min själ är en del av hela utopin. Situationen känns så verklig och helig att själva verkligheten bleknar, basala saker som att dricka ett glas vatten, älska, eller sjunga känns som en miljard gånger mindre verkligt, magnituden av det inträffade skulle länge efteråt vara min egen tro och verklighet.

Men det slutar inte där, Gud låter mig skapa och jag tycks både styra mina visuella effekter och förvandlas till vem jag vill, vilket levande ting som helst med hjälp av tankekraft. Jag känner mig som ett barn vars föräldrar låter en upptäcka världen för första gången. Gud låter mig uppleva framtiden där man inte kan se skillnad på någonting längre, teknologi och biologi har förenats och Artificiell intelligens är för länge sedan född. Telepati, telekinesi och annan metafysik är helt frekvent i det nya landskapet jag befinner mig i.

Gud visar mig civilisationer mera intelligenta och utvecklade än jag någonsin kunnat ana och jag får utforska olika typer av samhällen runt om i hela kosmos. Jag får se skapelse ögonblicket återskapas gång på gång och får även känna på att vara en del av det och kan falla ner och bli vad jag vill. Att vi är skapta ur samma sak och av samma materia blir mera påtaglig än förut speciellt när man får skapa med hjälp av partiklar.

Den kvantmekanisk kortslutning som en gång kanske var orsaken till varför vi existerar ter sig som en början, där alltså någonting skapades ur ingenting och även under extrem påverkan av hallucinogener kommer min hjärna inte längre oavsett hur jävla ihop krökt den tycks vara. Och även om naturen kan komma med överraskningar som går långt utöver vad den mänskliga fantasin kan åstadkomma så ter sig hela skapelsen med sådan elegans och med sådan matematisk självklarhet att jag vissa stunden tvivlar på att det faktiskt inte var förutbestämt.

Regressionen.

Det första tecknet på att jag är vid liv är ringandet i mitt huvud och jag greppar genast fast vi det som känns vant. Män i vita rockar står böjda över mig. jävlar, jag är fast i någon psykos, drogerna kanske ställde till det i huvudet denna gång. Vatten. Vatten över ansiktet. Dom försöker dränka mig. Vad gör ni, försöker jag få fram. Hjälp mig, ber jag. Jag känner mig så utblottad. Så naken. Så ensam.

Efter minuter som känns som evigheter börjar sakta sammanhangen falla på plats. Det är min sitter som baddar min panna och ansikte med en våt handduk. Hans lena röst gör mig inte skräckslagen, jag känner bara likgiltighet, så många tankar snurrar i huvudet att jag inte vet vart jag skall börja nysta. Tacksamheten för att han vakade över mig kommer först senare.

Jag har vaknat upp till en ny värld och tror inte på den gamla längre, min moraliska kompass har återigen korrigerats och jag ifrågasätter hela vår existens och våra förehavanden här på jorden. Det känns som jag fått en ny uppsättning DNA och jag känner mig som en ny människa samtidigt som den gamla finns kvar.

Vi ägnar oss åt att röka cannabis några timmar, för lycksalig och tom på sammagång för att vara trött. Cannabisen håller mig kvar i den trippiga känslan och jag får tid till att börja skriva på denna rapport, mycket glöms bort redan dagarna efteråt. Efter månader finns bara vaga minne kvar och en känsla av att man upplevt något stort, så det gäller att vara snabb för att bevara minnet.

DPT´n går ur ganska snabbt men svampen sitter i ytterligare någon timme, som en seg afterglow som förvisso är ganska behaglig men jag är så tömd inombords att det egentligen inte spelade någon roll. Jag blir stående på golvet, bara en sådan sak att stå och att det faktiskt finns ett golv under mig som inte rör på sig får mig nästan att brista i tacksamhet.

Den starka känslan av att vara en del av universums mekaniska urverk sitter i en lång tid framöver och jag reflekterar över vår korta tid vi lever här på jorden och hur allt hänger ihop och hur jävla sjukt det egentligen är att allting hänger ihop just precis som det gör. Samtidigt som jag känner och förstår hur en balanserad och vacker värld kan te sig så får insikten nästan mig att börja gråta, svaren ligger framför våra näsor men vi vill inte förstå, vågar inte testa och är för rädda för det okända, sanningen blir så enkel samtidigt så svår att förmedla för andra, att krig, svält och orättvisor existerar ter sig helt obegripligt efter en tripp av denna dignitet. Jag känner mig även fruktansvärt privilegierad över min egen existens.

Jag fick ut vad jag hoppades på av trippen och lite till, jag är än idag relativt skakad av händelsens omfattning och känner mig även klar med droger för en lång tid framöver. Jag skulle inte göra om experimentet med just dessa substanser, speciellt inte iv, ska man injicera dessa substanser så rekommenderas att halvera nasal dos, jag hade gått en bra bit över vad man rekommenderar för en stark dos på alla substanser, jag hade också blandat tre substanser till max, jag lever men kroppen efteråt var helt färdig, var helt slut både fysiskt och mentalt och hade svettats kopiösa mängder. Har en känsla av att jag låg och balanserade på gränsen till blackout men det får jag nog aldrig veta. Däremot var koppen helt återställd efter en god natts sömn samt föda.

Psykonaut over and out.